Mitt namn är Andrea och jag har hela mitt liv haft en djup passion för djur av alla slag. Småkryp i skogen och grannhunden Zacke var mina första vänner, och jag började på ridskola vid 10 års ålder. På min högstadieskola hade en överambitiös biologilärare skapat ett stort djurrum med fågel, fisk, gnagare, kaniner och illrar, och där såg jag självklart till att bli skötare under alla tre skolår!
Trots att jag visste att jag ville jobba med djur, missade jag djurvårdsutbildningen i gymnasiet och då stängs de allra flesta dörrarna till djurvårdaryrket i Sverige. På den tiden fanns det heller ingen vuxenutbildning i ämnet. Istället blev det humaniora med spanska och latin och sedan arkeologi på Stockholms universitet, med fältkurser på Gotland och Irland. Men jag saknade djuren...
Och så började jag jobba med en massa annat; café och restaurang, på museum och biograf, inom vården och på andra tillfälliga anställningar. Mellan varven åkte jag på flera långresor ut i världen tillsammans med min stora ryggsäck. Under lång tid engagerade jag mig i miljöpolitik och var bland annat aktivist hos Greenpeace under 10 år och gjorde då även flera resor med deras fartyg. Djur, natur och miljö hänger liksom ihop för mig...
När jag sommarjobbade på Skansen-Akvariet fick jag upp ögonen för ekoturismbranschen, så jag sökte och blev antagen till en folkhögskola i Småland, där jag studerade turism och gjorde praktik med slädhundar i Hälsingland, som naturguide i fjällen och som safariguide tillsammans med massajer i Kenya. Jättekul, men det var svårt att få jobb...
Istället tog mig kärleken ända till Nya Zeeland, där jag blev kvar hela 8 år. Här fick jag äntligen en chans till revansch och landade ett jobb på djurräddningscentret SPCA (känt från TV) som verksamhetsassistent! Samtidigt utbildade jag mig till djurvårdare och dessutom till valräddare. På jobbet vårdade och socialiserade jag tama och vilda djur, tränade volontärer, skötte inlämning och adoptioner av djur, veterinärkontakt, medicinering, beställningar, administrerade hemsidan och drev insamlingsevenemang. Bland annat.
Efter två år återvände jag till Sverige men blev nekad alla djurvårdsjobb jag sökte, med hänvisning till att min utbildning inte var svensk, så jag halkade snabbt tillbaka in i vården...
För några år sedan bytte jag bana och kom till fastighetsbranschen. Jag fick ansvar för utemiljö, och passade då på att starta ett projekt för att öka den biologiska mångfalden i mitt område. Vi köpte in bikupor, satte upp tiotals fågel- och fladdermusholkar och ännu fler insekts- och fjärilshotell. Vi planterade träd, lökar, blommande buskar, anlade ängsmark och ändrade rutinerna för gräsklippning. Detta projekt fyllde mitt liv med mening så till den grad att jag saknade stoppknapp och brände ut mig!
Vägen tillbaka var lång och besvärlig, men fungerade också som en väckarklocka. Man kommer liksom till en punkt i livet då man bara måste få göra det man är född till!
Efter stora doser rehab och arbetsträning började jag rasta hundar i grannskapet, och till minne av min lilla dvärghamster Mini har jag startat ett omplaceringshem för smågnagare, beläget hemma hos mig. Till slut vågade jag mig också på att söka djurvårdsjobb igen och BINGO!!! Äntligen Jackpot! Nu är jag här på mysiga och natursköna Spadertass, i ett härligt, roligt team tillsammans med alla hunderbara hundar, och jag verkligen stortrivs!!!
Trots att jag visste att jag ville jobba med djur, missade jag djurvårdsutbildningen i gymnasiet och då stängs de allra flesta dörrarna till djurvårdaryrket i Sverige. På den tiden fanns det heller ingen vuxenutbildning i ämnet. Istället blev det humaniora med spanska och latin och sedan arkeologi på Stockholms universitet, med fältkurser på Gotland och Irland. Men jag saknade djuren...
Och så började jag jobba med en massa annat; café och restaurang, på museum och biograf, inom vården och på andra tillfälliga anställningar. Mellan varven åkte jag på flera långresor ut i världen tillsammans med min stora ryggsäck. Under lång tid engagerade jag mig i miljöpolitik och var bland annat aktivist hos Greenpeace under 10 år och gjorde då även flera resor med deras fartyg. Djur, natur och miljö hänger liksom ihop för mig...
När jag sommarjobbade på Skansen-Akvariet fick jag upp ögonen för ekoturismbranschen, så jag sökte och blev antagen till en folkhögskola i Småland, där jag studerade turism och gjorde praktik med slädhundar i Hälsingland, som naturguide i fjällen och som safariguide tillsammans med massajer i Kenya. Jättekul, men det var svårt att få jobb...
Istället tog mig kärleken ända till Nya Zeeland, där jag blev kvar hela 8 år. Här fick jag äntligen en chans till revansch och landade ett jobb på djurräddningscentret SPCA (känt från TV) som verksamhetsassistent! Samtidigt utbildade jag mig till djurvårdare och dessutom till valräddare. På jobbet vårdade och socialiserade jag tama och vilda djur, tränade volontärer, skötte inlämning och adoptioner av djur, veterinärkontakt, medicinering, beställningar, administrerade hemsidan och drev insamlingsevenemang. Bland annat.
Efter två år återvände jag till Sverige men blev nekad alla djurvårdsjobb jag sökte, med hänvisning till att min utbildning inte var svensk, så jag halkade snabbt tillbaka in i vården...
För några år sedan bytte jag bana och kom till fastighetsbranschen. Jag fick ansvar för utemiljö, och passade då på att starta ett projekt för att öka den biologiska mångfalden i mitt område. Vi köpte in bikupor, satte upp tiotals fågel- och fladdermusholkar och ännu fler insekts- och fjärilshotell. Vi planterade träd, lökar, blommande buskar, anlade ängsmark och ändrade rutinerna för gräsklippning. Detta projekt fyllde mitt liv med mening så till den grad att jag saknade stoppknapp och brände ut mig!
Vägen tillbaka var lång och besvärlig, men fungerade också som en väckarklocka. Man kommer liksom till en punkt i livet då man bara måste få göra det man är född till!
Efter stora doser rehab och arbetsträning började jag rasta hundar i grannskapet, och till minne av min lilla dvärghamster Mini har jag startat ett omplaceringshem för smågnagare, beläget hemma hos mig. Till slut vågade jag mig också på att söka djurvårdsjobb igen och BINGO!!! Äntligen Jackpot! Nu är jag här på mysiga och natursköna Spadertass, i ett härligt, roligt team tillsammans med alla hunderbara hundar, och jag verkligen stortrivs!!!